Det kan vara svårt att tro, men för mindre än tre decennier sedan åt människor i Skåne regelbundet saker som hade odlats eller fötts upp en halv värld bort. Visst, vi importerar fortfarande mat, men kostnaderna för långväga transporter och kylning återspeglas i priserna; sedan finns det trender som det nya nya nordiska köket som har gjort mycket för att återföra lokala och säsongsbetonade råvaror till de skånska borden.
Vad finns det då för alternativ för dem som fortfarande har en längtan efter det exotiska - de för vilka det lokala är ett anatema? Tja, det finns alltid INVASIVORE, restaurangen vars kampanj endast handlar om konstruktivt frosseri och exotiskt ätande, gömd på en sidogata i centrala Ystad.
Som namnet antyder, om än indirekt, är INVASIVORE'S meny nästan helt baserad på invasiva arter som saknar naturliga fiender eller konkurrenter i sitt adopterade hemland Skåne. Restaurangens koncept utgår från antagandet att människan i själva verket är ett superrovdjur som har ätit upp otaliga lokala arter till utrotningens gräns under de senaste årtusendena - så varför inte styra den omättliga aptiten mot arter som inte hör hemma här?
Resultatet är den typ av meny som får alla kritiker av N3C att gråta av förväntan, även om INVASIVORE kanske lite för lättvindigt hävdar att deras exotiska ingredienser är lika "lokala" som hos de mer "autentiska" konkurrenterna. Trofisk kaskad eller Malcolm's BBQ. Din invasiva måltid kan börja med popcorn med klor av friterade små asiatiska strandkrabbor (deras population har exploderat längs lugna kusten under det senaste halvseklet) och kryddiga orientaliska räkor (som konkurrerar ut Östersjöns inhemska bruna räkor) sauterade i en chiliolja och serverade med citron; Huvudrätten kan bestå av grillad rund smörbult (smörbultens glupande aptit gör den till världens mest invasiva fisk) med en sallad baserad på den peppriga smaken av portlak (som bildar täta, ogenomträngliga gräsmattor på grunt vatten). Och som avslutning, vad sägs om en söt och syrlig sorbet på japansk knöltång?
De senaste åren har INVASIVORE anordnat en sommarkocktävling för att stimulera kreativiteten och hitta nya ingredienser: en smart och viktig strategi, med tanke på att en lyckad rätt så småningom kommer att försvinna när inkräktaren har utrotats. Sådana utrotade arter läggs till i Rogue's Gallery of tillbakavisade inkräktare ("fördrivna inkräktare") som kan ses på väggarna i restaurangen. En sådan framgångssaga (och mycket saknad rätt) var den populära lavendelrökta svartmunnade smörbulten med örtpotatis. Fisken introducerades först till den svenska kusten i barlastvatten från transoceana fraktfartyg omkring 2008, och började sprida sig med en alarmerande hastighet; genom intensivt fiske och INVASIVORE:s förespråkande av dem som en ingrediens är smörbulten nu riktigt svår (och dyr) att få tag på.
Men INVASIVORE:s korståg är inte alltid segerrikt. Den asiatiska strandkrabban har till exempel funnits på menyn sedan restaurangen öppnade i slutet av 2020-talet: för att besegra en inkräktare måste dödligheten överstiga födelsetalen, och det visar sig att även skaldjursugna svenskar inte kan äta tillräckligt för att hålla jämna steg med detta feta lilla kräftdjur. (Försök att exportera dem har misslyckats, eftersom de är så vanliga även i grannländerna).
Några av INVASIVOREs kritiker har påpekat att lokala dieter i själva verket kan överanpassa sig till invasiva arter, så att populationsnivåerna snarare bibehålls än ökar. Ett exempel på detta är stillahavsostronet, som Sverige importerade från Frankrike som en dyrbar delikatess... ända fram till början av 2000-talet, då stillahavsostron hittades på den svenska västkusten, där de trängde ut inhemska arter som blåmusslor och europeiska platta ostron. Lokala matställen av alla slag tog snabbt upp pocherade ostron på menyn, men i stället för att utrota arten blev den en lukrativ produkt för lokala fiskeföretag och ett omtyckt inslag i den skånska kosten.
INVASIVORE säljer inte ostron från Stilla havet - ett faktum som uppmärksammas på restaurangens hemsida och meny. Men det finns bara så mycket en restaurang kan göra, särskilt om den vill förbli en livskraftig verksamhet - det visar sig nämligen att det finns gränser för hur heroiskt det är att äta exotiska inkräktare. Ingen blandning av dygd och macho var tillräcklig för att göra den spanska snigeltoasten till en framgång, till exempel... även om INVASIVORE säger att den kontroversiella rätten gjorde ett bra arbete för att öka medvetenheten.
För dem som är mindre intresserad av retoriken på moderna restauranger - som påminner lite om konceptuella konstmanifest från tidigt 2020-tal, om vi ska vara ärliga - är de tre sakerna att veta om INVASIVORE att den är populär (ständigt bland de fem bästa restaurangerna i Ystad sett till antalet besökare), prisvärd (tack vare valet av ingredienser) och har några av de mest tråkiga marknadsföringsmaterial som mänskligheten känner till. Men hej, två av tre är inte dåligt...
Svenska 
English (UK)