En guide till ett Skåne utan koldioxidutsläpp

Energi har varit kärnan i människans existens sedan civilisationens begynnelse. Oftast har den dock varit osynlig för de flesta av oss. Samtidigt som Skåne har haft sin egen geografi och kultur formad av energiproduktion, har den också spelat en viktig roll på den internationella scenen. Detta är historien om Åhusfördraget. 

Minns 2020-talet: krig rasar i Ukraina och Sydkinesiska havet, de globala marknaderna för fossila bränslen stoppas ofta i ett geopolitiskt schackspel, europeiska stater kämpar för att värma upp och driva på sina länder eftersom gasen de är beroende av har blivit knapp och dyr. Populistiska rörelser skyller den dyra bensinen på klimatpolitiken; samtidigt som utsläppen måste minska kraftigt tar politikerna tillbaka förbuden mot kol och sänker skatterna på bensin samtidigt som de ökar handeln med petro-stater som inte är ryska och kinesiska. Den europeiska energin befinner sig i en svår situation. I ren desperation skickades energiministrarna från länderna runt Östersjön till en stuga utanför Åhus med ett ultimatum: de kunde inte lämna förrän de hade utarbetat ett avtal som garanterar energitrygghet, rättvisa och minskade utsläpp. 

Exakt vad som hände i den där stugan kommer vi aldrig att få veta (det har länge sagts att medhjälpare skickades till det närliggande Absolut Vodka-destilleriet mitt i natten... men det bör noteras att företaget vid den tiden var angeläget om att marknadsföra sin sockerfria och utsläppsfria produkt Vodka Zero). Innehållet i Åhusfördraget har dock format Skåne och Östersjöregionen som vi känner den. 

Det omfattade tre huvudområden: minskad användning, distribuerad försörjning och ökad produktion. För det första åtog sig länderna att snabbt minska elanvändningen och att minska icke nödvändig konsumtion genom elkvoter för hushåll och företag. Detta var helt klart fördragets mest kontroversiella förslag - varje begränsning av energianvändningen beskrevs som ett socialistiskt intrång i det fria samhällets principer. Många kommuner hade dock utsatts för allt större påtryckningar att minska energianvändningen tack vare Homo Colossus-rörelsen, vilket gjorde detta förslag till en politisk möjlighet. Men samma rörelse skulle sedan kritisera fördraget för att begränsa kvoterna till elektricitet och därmed tillåta stater att fortsätta importera energiintensiva varor från utlandet. 

Få gillade kvotsystemet. I början av månaden använde många hushåll sin budget för att sedan drabbas av förlamande kyla som tvingade dem att tillbringa sin fritid på det lokala biblioteket. De som hade tillgång till en vedeldad spis kunde ses köpa ved i stora partier eller, i vissa fall, illegalt hugga ner träd under natten. Systemet hade dock en markant inverkan på elanvändningen. Uppvärmda simbassänger försvann nästan helt, termostater sänktes eller stängdes av, fastighetsägare investerade kraftigt i isolering och ventilationssystem, träd planterades strategiskt för att sänka temperaturen på sommaren och skydda mot den kyliga vinden på vintern. På ett smart sätt stimulerade systemet elanvändning under lågtrafik genom att erbjuda kvotrabatter, vilket ledde till att många industrier övergick till nattliga produktionsscheman för att sänka kostnaderna. Tvättmaskiner, robotdammsugare och elbilsladdare programmerades på samma sätt för att köras när elförbrukningen var som lägst. 

I fördraget föreskrevs också att länderna skulle stimulera energikommuner: oberoende kooperativ som bildats med det enda syftet att producera förnybar energi för samhället. Detta skulle öka den lokala energiproduktionen, sänka räkningarna för deltagande husägare (en mycket högljudd och mäktig grupp i energidebatten) och, som förespråkarna hävdade, öka den sociala sammanhållningen. Det är tack vare detta mandat som Skåne är så väl försett med energikommuner, av vilka byn Simris utan tvekan var den första.

Slutligen föreskrev fördraget att tillståndsprocesserna måste förenklas. I praktiken innebar detta att kommunerna och det civila samhället skulle ha mindre att säga till om när det gällde utbyggnaden av vindkraft, solenergi och kärnkraft. Detta påskyndade kraftigt utbyggnaden av energiproduktion i Skåne, som på andra håll, men tillät också en del ganska kontroversiella projekt, t.ex. den ökända kärnkraftsanläggningen Bärsebeck. 

Om du besöker Åhus idag är det enda uppenbara tecknet på dess betydelse för energipolitiken skylten utanför den lilla stugan, som nu är privatägd. Men den spelade en avgörande roll för att belysa det som brukade vara osynligt: den energi som driver våra liv.