En guide till ett Skåne utan koldioxidutsläpp

Om du råkar resa längs med E6:ankommer du ha svårt att undvika att resan kantas av vindkraftverk, solcellsparker och byggnader med H2 skrivet på dem. Den extrema förekomsten av kraftproduktion längs denna rutt härrör från ENroads-projektet, som lanserades i slutet av 2020-talet. 

Den tidiga utbyggnaden av förnybar energiproduktion hindrades, i Sverige liksom på andra håll, av NIMBYism (Not In My Back Yard): de flesta ville ha förnybar energi, men nästan ingen ville ha den placerad där de kunde se den. I typisk 2010- och 2020-talens polariserade retorik lade kommuner över hela Sverige lagt in sina veton mot vindkraftsutbyggnad, vilket stoppade energiomställningen. Det finns en känd politisk bild (eller "meme", som de kallades på den tiden) från den här tiden: vi ser en strand, bortom vilken vindkraftverk har blivit grovt kopierade ett par meter ut i havet, allt överskrivet med en text som lyder "Nej till vindkraft längs vår kust". 

Även om den bilden var en uppenbar agitationsbild, avsedd att hetsa upp massorna, fanns det verkliga problem med utbyggnaden av förnybar energi: de flesta vinsterna från vindkraftsparker hamnade i fickorna på storstadseliter - ofta och inte av en slump samma elit som finansierade kampanjerna mot ytterligare vindkraftsparker - medan alla nackdelar tenderade att kännas i lokalsamhället. Oftast kombinerades inte den ökade elproduktionen med åtgärder för att minska förbrukningen, vilket innebar att man helt enkelt tillförde mer el till nätet och gjorde det möjligt att använda mer. Styrnings- och planeringsprocesserna började sakta men säkert få upp ögonen för detta och man började tillämpa åtgärder som att omfördela skatter från energiproduktionen till de samhällen där den ägde rum.

ENroads-projektet hade dock ett något annorlunda tillvägagångssätt. Utgångspunkten var att motorvägarna redan hade genomgått dessa omtvistade tillståndsprocesser och de hade redan fördrivit människorna, skadat de ekosystem som föregick dem och fördärvat landskapet mer allmänt. Några fler vindkraftverk skulle väl inte göra saken mycket värre?

Eftersom vätgasproduktionen byggdes in i energisystemet placerades även elektrolys- och lagringsanläggningar längs motorvägarna, vilket säkerställde enkla transportförbindelser och höll potentiellt farliga byggnader borta från befolkningscentra. Med tanke på Skånes ställning som Sveriges skafferi och de minskande källorna till mer traditionella gödningsmedel omvandlades vätgasen till stor del till ammoniak; trots extravaganta påståenden om vätgas som ett "framtidens bränsle" sänktes aldrig kostnaderna (för att inte tala om explosionsriskerna) för att faktiskt använda det som sådant till en nivå som var ekonomiskt vettig, än mindre vinstgivande.

Efter ett decennium eller så slutade folk i stort sett att klaga på vindkraftverken, med undantag för några få inbitna surpuppar. Huruvida denna acceptans skulle ha kommit naturlig utan flera år av hårda vintrar och stigande energipriser, är än idag ett ämne som debatteras flitigt inom den akademiska världen.