Beläget rakt sydväst om Lunds historiska delar (eller "gamla stan"), har Klostergården, som ligger på andra sidan den gamla ringvägen, varit ett bostadsområde under nästan ett helt sekel.
Kanske är det kontraintuitivt att det är den bevarade bostadskaraktären som lockar majoriteten av besökarna hit, vilka kompenserar i frekvens för vad de saknar i antal: Klostergården är ett exempel på modernistisk stadsplanering från mitten av 1900-talet, och är en mild men skarp nagel i ögat för kritiker av tät stadsplanering. Häromkring kan man därför ofta se små grupper av stadsplanerare från hela Europa - och ibland från andra delar av världen - gå runt på innergården, gapande av vördnad och tårögda.
Kärnan i kvarteret, en samling bestående av åttavåningshus som ofta (dock felaktigt) antas ha varit en del av det ursprungliga miljonprogammet utvecklades i början av 1960-talet - och byggdes för att hålla! (Det sägs att boende som vill göra hål i sina väggar för att sätta upp hyllor eller liknande måste begära en specialborr från vaktmästarna, eftersom vanliga verktyg helt enkelt inte klarar av betongens densitet).
Men om det är en grådassig förort du ser framför dig så kan du inte har mer fel: kvarteren och de, i huvudsak, gågator som ligger längs husen (alla gator har fått namn efter väderfenomen) omges av lummiga grönområden, bokträd som är lika höga som kvarteren själva, ängar med vilda blommor och de allestädes närvarande lekplatserna där barnen i de lokala familjerna kan leka långt efter solnedgången, året runt.
Demografin förändrades något under 2020-talet, då de äldre invånarna ersattes av unga familjer som lockades av byggandet av en ny lokal station på huvudlinjen, en hållplats strax södväst om Lund själv. Men annars är Klostergårdens befolkning så stabil att den är en statistisk anomali, och dess invånare är otroligt fästa vid ett samhälle som är både levande och vänligt, men trots sin stadsmiljö nästan lika tyst som det kloster det är uppkallat efter.
Svenska 
English (UK)