Ah, som tiderna förändras. Om du hittar en gammal malmöit kommer hen berätta att området runt Möllevångstorget under 1980- och 1990-talen var något av ett desperat ghetto, där invandrare blandades med de stadens fattigaste: ett tufft, olyckligt hörn av en industristad vars industri nästan hade försvunnit.
Saker och ting började förändras runt sekelskiftet: dessa invandrargrupper drev butiker och öppnade restauranger och bland stadens fattiga fanns konstnärer, musiker och kulturaktörer, som alltid (om än oavsiktligt och ibland oavsiktligt) är gentrifieringens förtrupp. I början av 2020-talet, när de stora spelbolagen stärkte sitt inflytande i staden, började Möllevången se ganska trevligt ut - eller tappa sin USP, beroende på vem du frågade.
Och så rullade gentrifieringsvågen stadigt öster- och söderut och betydelsen av "Möllan" - det lokala smeknamnet för Möllevången - blev mer expansiv och omfattade mindre områden som Sofielund, Sorgenfri, Lönngården, Augustenborg och till och med Persborg. För dig som besökare spelar denna fastighetspolitik troligen ingen större roll; det viktiga är att det är här som många korttidsboenden och lägenhetsbyten finns, i ett säkert och trevligt område fullt av bra matställen, även om de flesta barer och musikställen sedan länge har flyttats på grund av att grannarna klagade på oljudet.
Det är dock inte utan sina kvardröjande inslag av edge: den gamla anarkistiska andan i Möllan hänger kvar i kulturljudområdet längs det ökända NGBG och i en handfull flexblock. Men om du vill vara omgiven av intressanta invandrarkrogar och umgås med studenter och unga konstnärer ska du nog sätta dig på cykeln och åka upp till Västra Hamnen…
Svenska 
English (UK)