Efter den industriella basen kollapsade i Malmö, under slutet av 1900-talet blev Västra Hamnen först i kön för sanering. Den andra, östra sidan av Malmös hamnområde blev till slut värd för de industrier som höll sig kvar: färjor och containersjöfart, återvinning (tänk: stora skrotupplag) och oljelagring. Men även dessa började försvinna i takt med att 2000-talet fortskred, och Malmö stad bestämde sig för att göra om samma trick en gång till.
Det ekonomiska och politiska kaoset under 2020-talet satte stopp för dessa planer, även om de aldrig helt övergavs. Kostnaden för att bygga om området så att det skulle kunna försäkras mot den förväntade havsnivåhöjningen visade sig vara för hög för investerare som var vana vid de låga priserna från de första decennierna av seklet; lägg till kostnaden för att sanera marken som hade utsatts för kraftig förorening under årtionden, så var slutsumman inte något man skulle vilja skylta med på sin investeringsportfölj.
Med andra ord stod en massa byggnader och mark länge oanvända ... och stadsbilden avskyr vakuum precis lika mycket som andra naturtyper. Saneringen har långsamt kommit igång igen, men nu måste man hantera avhysningen av olika märkliga och envisa små samhällen - varav många inte är helt lagliga eller legitima, men de är inte lättare att flytta på för det.
Den äldsta och märkligaste av dessa är Famnen, ett kooperativt samhälle som lyckades nå en överenskommelse med staden under det svåra 2020-talet: Avtalet gick ut på något i stil med "om ni städar upp vår skit och tillför mer energi till elnätet än ni tar ut, så låter vi er stanna". Läckta inspelningar tyder starkt på att erbjudandet gjordes i förväntan om att samhället skulle misslyckas, men det har faktiskt visat sig vara anmärkningsvärt motståndskraftigt och framgångsrikt - även om det, ungefär som Christiania i Köpenhamn, också är hem för en hel del aktiviteter som staden helst inte vill ses som att den uppmuntrar...
Svenska 
English (UK)