En guide till ett Skåne utan koldioxidutsläpp

Sveriges åttonde biosfärområde, Vombsjösänken - mer känt som Storkriket, inte minst för att det komiska i att höra engelsktalande turister försöka uttala "Vombsjösänken" avtog mycket snabbare än väntat - erkänner, samlar och skyddar en särskild del av Skånes unika geologiska arv*. När glaciärerna drog sig tillbaka efter den senaste istiden avsatte smältvattnet en lång remsa av sandigt substrat över landskapet; även om det var något av en svagare punkt i Skånes annars magnifika jordbruksmark, fann regionens varelser - människor i allra högsta grad inkluderade - alternativ användning och värden i den.

Ut i sydostlig riktning sträcker sig denna region från Södra Sandby (en av Lunds östra byar) till en punkt ungefär halvvägs mellan Sjöbo och Tomelilla, där den till slut kom att bli mer inriktad på djurhållning än på odling - men den innehåller också en härlig mängd ekosystemiska underverk. Det finns naturligtvis sjöar, varav Vombsjö är den största, men också massor av våtmarker. Storkarna, vars rike detta åter har blivit, var nästan helt försvunna under slutet av 1900-talet, men genom noggrann förvaltning har de återvänt, tillsammans med otaliga andra konstiga och underbara växter och djur. Det påpekas ofta att Skåne är ganska unikt, ekosystemiskt sett, i förhållande till Sverige som helhet; samma sak kan rimligen sägas om Vombsjösänken i förhållande till Skåne. Den ständiga strömmen av turister och forskare är ett bevis på både dess nyhet och skönhet!

Biosfärområdet är också ganska komplicerat när det betraktas som en politisk och juridisk enhet: det stöds av en ibland obekväm och splittrad allians mellan de tre mycket olika Kommuner i Lund, Eslöv och Sjöbo, "kandidaturen" av området före dess godkännande och anslutning till FN var ett enormt arbete av kärlek och kamp utförd av människor från hela regionen - och särskilt av dess konstnärer. Konstnärerna i Vombsjösänkans kandidatur bör faktiskt få en del av äran för att ha orsakat omformuleringen av FN:s definition av hållbarhet till att omfatta kultur som den fjärde pelarprincipen.

* Vombsjösänken genomkorsar i praktiken tre av de fem regioner som denna guide har delat in Skåne i. Varför har vi då tilldelat det den sydöstra regionen? Främst för att vi ansåg att dess fokus på ekosystemisk rikedom, och dess relativa avsaknad av storstadsvimmel, innebar att det hade mer av en "lugna kusten"-känsla.