En guide till ett Skåne utan koldioxidutsläpp

Ända sedan skottarna började kasta strandstenar med klubbor på 1300-talet har golfsporten förändrats i takt med de samhällen där den har utövats. 

Skåne ligger i framkant när det gäller den senaste trenden: vildgolf! I ett landskap där allt mer mark används för utveckling och jordbruk kan golfbanor vara viktiga hotspots för ekosystemet - men i början av 2000-talet ville golfare i Skåne (och på andra håll) ha kakan och äta den också. Själva fairway behölls som en välskött gräsmatta med enstaka konstgjorda "faror" (sandfällor och liknande), medan inhemska blommande arter introducerades i ruffen och skogen. Detta förbättrade artrikedomen något (och skapade en livsmiljö för flera hotade biarter), men den ideala golfbanan var fortfarande en omfattande och instabil monokultur som krävde mycket vatten och gödningsmedel för att underhållas.

I ett försök att maximera koldioxidbindningen och den biologiska mångfalden utan att minska livsmedelsproduktionen krävde den svenska regeringen att alla golfbanor skulle återskapas - eller åtminstone de som inte redan hade återtagits av miljön. Detta väckte ett massivt uppror, särskilt bland de rika äldre män som länge hade varit golfens kärnmålgrupp - även om vissa såg detta som en möjlighet till innovation. 

Sjöbo Golf Club var pionjären: i ett djärvt drag behöll de hålen men tog bort greenen och ersatte gräset med lövträd, bärbuskar och vildgräs, och återvattnade områdena närmast floden. Bortsett från ekosystemets checklista kvarstod ett problem: hur kunde man spela golf utan en green? Tre förändringar av spelet krävdes: för det första krävdes GPS-spårbara bollar, som också måste vara biologiskt nedbrytbara (eftersom det fanns en verklig risk att du inte skulle kunna komma åt dem, även om du visste var de hamnade); för det andra utvecklades en halv meter lång tee för att spelarna skulle kunna slå bollen utan att träffa marken; för det tredje tredubblades höjden på hålflaggan, så att den syntes genom buskarna.

Naturligtvis förlöjligades Sjöbo-klubben av sina kamrater, men när andra klubbar stängde i protest mot den nya lagen (och ibland blev hem för nya aktiviteter och gemenskaper), uppstod vildgolf som det enda alternativet. En ny ung publik tog sig an det först, tillsammans med några proffs från den "gamla skolan", men det var utan tvekan spelbilderna - tagna från flera perspektiv med hjälp av kameradrönare och delade online - och den oundvikliga ankomsten av lukrativa sponsorer och tävlingar med stora pengar som verkligen återupplivade hela verksamheten.

När pengarna och medieuppmärksamheten väl var på plats följde innovationerna snabbt efter. På low-fi-sidan uppstod nya standarder för hålmarkörerna som ersatte flaggorna - den vanligaste typen ser nu mer ut som ett mycket benigt krucifix målat i svarta och gula ränder för maximal synlighet - medan det högteknologiska kit som finns tillgängligt för seriösa spelare inkluderar en "hover-tee" som utvecklats av ett företag i Madagaskar, vilket minskar några av de skaderisker som är förknippade med den traditionella trä-tee. Under tiden har andra justeringar gjorts i tillgänglighetens namn: till exempel har Sjöbo-banan nu en uppsättning hedhål , runt vilka kor tillåts beta. Detta gör att denna del av banan är lite tydligare för personer med nedsatt rörlighet eller syn... även om korna naturligtvis har en tendens att skapa oväntade faror på egen hand.

Idag kommer människor från hela Europa till Sjöbo för att spela vildgolf - även om den professionella kretsens fokus på detta, sportens födelseplats, innebär att det kan vara svårt att få tillgång till amatörspelare, med platser som fördelas genom lotteri under högsäsongen. Det finns dock några dussin andra banor runt om i länet - inklusive platsen för en tidigare "klassisk" golfbana i Falsterbo- och de börjar dyka upp även i andra länder.

Golf har aldrig varit en billig sport, och det är inte heller vildmarksgolf. Men de som är villiga att arbeta frivilligt några timmar som ekosystemvårdare erbjuds reducerade priser: uppgifterna omfattar att slå ängar, indexera arter och (tyvärr) ta bort vilsekomna ölburkar. (Att slå med lie innebär faktiskt liknande rörelser som att putta, så du kanske ska se det som gratis träning). Du kan behöva ett par gummistövlar och en kompass, men de flesta golfbanor har dessa tillgängliga för lån för tillfälliga spelare, liksom ett grundläggande urval av klubbor. Men om du verkligen blir intresserad kan det vara värt att gå till bytesbutikerna för att hitta din egen utrustning... även om vildgolfboomen innebär att du kan behöva leta en hel del.