Om du har lite tid över när du vandrar runt på det fyrahundra år gamla universitetsområdet vid Lunds universitet, så kan du göra bättre i att besöka huvudkontoret för Lundagård: Redaktionen berättar gärna om historien bakom Sveriges äldsta studenttidning (kanske för att det är ett bra sätt att slippa jobba med nästa nummer). Berättelser om episka upptåg och berusade (miss)äventyr åsido, Lundagård ryktas också vara födelseplatsen för Homo Colossus-rörelsen.
Historien börjar så här: vid en hållbarhetsworkshop 2022 - som hölls på det campus som blev dagens Paradiset en ekoby i stadsmiljö- introducerade forskare från Stockholm begreppet Homo Colossus som ett sätt att visualisera hur stora människor skulle behöva vara för att äta all den energi vi använder, inte bara kalorierna för vår ämnesomsättning; bilder av Gulliver, karaktären från Swifts stora satir, tjänade till att illustrera poängen. Den Lundagård dåvarande redaktionen var närvarande och bestämde sig - med tidlös entusiasm från studenterna - för att undersöka energifotavtrycket från sitt eget universitet.
Inte långt därefter började enorma ljusprojektioner av universitetets rektor - över femtio meter höga - regelbundet dyka upp på olika byggnader runt campusområdet. Universitetsförvaltningen försökte vidta åtgärder för att övervaka byggnaderna under nätterna, men aktivistgruppen bakom dessa aktioner kom alltid med nya idéer. På Lundakarnevalen år 2026, till exempel, flög en enorm uppblåsbar ballong som föreställde dekanen över campus, prydd med deras hypotetiska vikt och frasen: "Men hur stor planerar du egentligen att bli?"
Universitetet hade under 2010-talet åtagit sig att agera i enlighet med Parisavtalets 1,5-gradersmål, men i flera anonyma debattartiklar i lokala tidningar hävdade Homo Colossus-rörelsen att detta inte skulle vara tillräckligt: universitetets energiförbrukning behövde minska för att undvika andra miljökonsekvenser, såsom förstörelse av mark och uttag av vatten. Trots sin allvarliga framtoning behöll rörelsen en busighet som hjälpte den att få stöd (eller åtminstone tolerans) i en stad med en lång historia av studentaktivism och upptåg: till exempel föreslog de en lista över olika "dieter" som dekanen kunde införa på LU.
Rörelsen spred sig utanför Lund några år senare, då Homo Colossus-projektioner och statyer odlade av svampar började dyka upp på stadshus och i rondeller över hela Skåne. Kritik följde snart - inklusive en uppviglande debattartikel från en docent i ekonomi där han ifrågasatte den energiska konsumtionen hos själva rörelsen och dess förmodat privilegierade deltagare - men som ibland är fallet tjänade detta bara till att sprida budskapet ytterligare.
Även om Lundagård, har en officiell policy som består i att inte diskutera sanningshalten i historien, kan man märka en viss stolthet när de visar dig några bilder på de aktioner som genomfördes i Lund, särskilt som dessa bilder har ökat i värde bland samlare. Var det verkligen ett fåtal studenters verk, eller var det ett bredare kollektivs verk? Det kommer vi kanske aldrig att få veta... men kanske kommer vi att få det, för rörelsen är fortfarande aktiv. Om du promenerar genom Lunds välbeställda område Professorsstaden under höstterminens dystra kvällar kan du få syn på en projektion eller staty som föreställer invånaren i ett av områdets mer överdådiga hus - i så fall gäller det att ta en bild snabbt, eftersom den troligtvis inte kommer att vara kvar länge!
Svenska 
English (UK)