Produktion av gödselmedel i och omkring Landskrona sträcker sig ända tillbaka till 1882, då guano importerades och bearbetades här i stället för den nyare fosfatstenen. Den industriella produktionen av fosfat upphörde 1992, men fortfarande måste enorma mängder fosfogips deponeras och hanteras. Detta avfallsmaterial innehöll höga halter av t.ex. bly, kadmium, krom, fluorid, zink, koppar, arsenik och radon. Dessa är naturligt förekommande ämnen i den importerade fosfatstenen, men på grund av gödselproduktionsprocessen har föroreningarna ackumulerats i deponin.
Några nautiska mil från Gipsön finns undervattensöar som vittnar om att man redan på 1960- och 70-talen försökte bli av med gipset genom att slamma ner det direkt i havsvattnet, vilket var vanligt i Europa på den tiden. Men istället för att lösas upp sjönk gipset och förseglade havsbotten, vilket gjorde den karg och död. Detta förbjöds så småningom på grund av strängare miljölagar, och 1978 började man bygga en deponi till havs, som helt enkelt skulle kallas Gipsön.
Efter att gödselproduktionen upphört, och innan ön överlämnades till Landskrona kommun, var kemiföretaget tvunget att se till att inget vatten läckte ut från deponin till det omgivande havet, tills ön kunde betraktas som "ren". Vattnet cirkulerades med pumpar i ett slutet kretslopp under många decennier, inte minst tack vare att regn och snö sakta tvättade ön. Till det mycket sura vattnet tillfördes kalk och överflödigt fosfat och skadliga ämnen kapslades in i sediment, så att de inte kunde läcka ut i vattnet igen. Man räknade med att processen skulle vara avslutad efter tio år. Men trettio år senare, 2021, när konstkollektivet (p)Art of the Biomass förklarade ön som en postindustriell readymade-skulptur och ett Plantationocene-monument, ansågs ön och vattnet fortfarande inte vara säkert.
En överraskande serie händelser skulle officiellt ge ön status som konstverk och natur- och kulturarv av nationellt intresse. År 2034 beslutade en välkänd ekokonsthandlare att köpa det konceptuella och performativa konstverket från (p)Art of the Biomass för den symboliska summan av 333 svenska kronor och donerade det till Malmö Museer och Malmö Konstmuseum gemensamt. (p)Art of the Biomass donerade i sin tur pengarna till stiftelsen "The Gipsön Commons", som för samma summa köpte den faktiska ön. Landskrona kommun gick med på affären eftersom företaget erbjöd sig att donera en stor summa pengar till stiftelsen så att det vårdarbete och den forskning, konst och samhällsarbete som bedrivits på ön kunde fortsätta.
Dessutom har museerna tillsammans med stiftelsen uppfyllt det kontrakt som säger att "konstverkets ägare förbinder sig att stödja och vårda den levande mångformiga naturkultur som den färdiga skulpturen kontinuerligt håller på att bli". Gipsön och konstverket "Gipsön" - liv och konst - kan därmed sägas ha smält samman. Ungefär samtidigt infördes en tioårig försöksperiod med en allmän grundinkomst som gjorde det möjligt för människor att engagera sig i ett brett spektrum av frivilligarbete. Många lyckliga sammanträffanden och ihärdigt arbete bidrog alltså till att göra Gipsön till det levande monument, blomstrande allmänning och viktiga ceremoniplats som den är idag.
Mindre känt är att det sägs att (p)Art of the Biomass monterade en plakett på ön, under vattenlinjen med ett citat från en berömd ekofilosof. Men plaketten har aldrig hittats, vilket väckt nyfikenhet hos både spotlighters och dykare. Troligen har den blivit helt övervuxen av alger och musslor. Orden reciteras dock under ceremonin:
"Till minne av de många skuggplatserna i vår biosfär, och som en gest av tacksamhet till Val Plumwood som satte ljuset på skadad mark och relationer som 'konsumenterna inte känner till, inte vill känna till, och i en råvaruregim aldrig behöver känna till eller ta ansvar för', förklarar vi härmed denna ö som en natur- och kulturarvsplats. Detta monument från Plantationocen, en färdig skulptur som formats av förorenad gips, är en påminnelse om de många platser som upprätthåller våra liv både materiellt och känslomässigt. Även de oönskade eller ignorerade platserna måste erkännas som en del av det som vi kallar vårt hem."
(Du kan läsa mer om en särskild rapport av Elinna Fabelholm om ceremonin för mångfaldens arv och återförening.)
Svenska 
English (UK)